En spännande och dramatisk tid som statsminster

Har ni sett den roliga trailern för dokumentärerna om Göran Perssons tid som statsminister? Den är ju helrolig tycker jag. GP som oroar sig för ett rött blinkande djup, Eric Fichtelius som dyker in lite snett i bild och där de sedan konfererar om huruvida bandet håller på att ta slut eller inte. Därefter tittar Göran djupt in i bild under en längre tid. Mycket roligt! Är det någon mer än jag där ute som ser fram emot den här dokumentärserien med stort intresse? I can't wait... Min gissning är att det kommer att ske vissa avslöjanden under intervjuerna, och oavsett om så blir fallet eller inte så känns det väldigt spännande att gå igenom hans tio år långa tid som statsminister. Det hände ju många väldigt spännande och dramatiska saker under denna tid. Alltifrån tre ordinarie riksdagsval till två val till Europaparlamentet, EMU-folkomröstningen, Sveriges ordförandeskap i EU - samt kravallet i Göteborg i samband med detta, kampen mot miljöhotet började ta fart, Göran Persson träffade George Bush, mordet på Anna Lindh, Tsunamikatastrofen och Laila Freivalds avgång m.m. Jag minns själv att Göran Persson talade om "det gröna folkhemmet" i sin första regeringsförklaring. Jag känner mig väldigt tilltalad av denna tanke, men tyvärr blev det inte så mycket av den. Synd. Hoppas andra ledare kan bära vidare denna tanke. Jag gillade Olof Ruins debattartikel i DN i söndags om Sveriges statsministrar. Att GP:s lite aggressiva och buffliga ledarstil kan få ett bättre omdöme i efterhand beroende på att nuvarande statsministern har en så lugn och lite osynlig ledarstil. Detta är snuddar nästan vid tafatthet och handlingssvaghet, vilket man i varje fall inte kan beskylla Göran Persson för. På gott och ont.

Fler repliker man inte hör så ofta

I dagens DN fanns ytterligare intressanta citat under rubriken "Fler repliker man inte hör så ofta". Det är samme Swanberg som ligger bakom dem. Låt mig saxa några av dem åt er, vilka jag tyckte var ganska utmärkande.

"Jag har aldrig haft några som helst problem med att förstå mej på principen för flygets olika priser."

"Jag tycker det går hur bra som helst att följa bollen när detä r bandy på tv, däremot kan det vara knepigt att urskilja spelarna."

"Jag gillar att bli uppringd av unga trevliga telefonförsäljare och få en rejäl pratstund i något intressant ämne."

"Jag tycker att kvällstidningarnas löpsedlar ger en ganska god sammanfattning av det viktigaste som hänt."

"Jag tycker att jag har fått fullt tillräcklig informatoin om digitalteve-övergången"

"Jag tror nog att vi i kön bakom har mycket att lära av den kund som vågar ta en rejäl policydiskussion med kassörskan om extrapriset på någon specifik vara och huruvida erbjudandet upphörde dagen innen eller ej."

Ett ord som sällan används

Ett ord som alltför sällan används är ordet ”saxa”. Det är verkligen inte ofta man t.ex. hör föräldrar säga till sitt tidningsutklippande barn: ”Det var värst vad du saxar idag, Kalle”, och det är inte många gånger man hör kompisen som har läst en bra artikel i tidningen säga till sin vän: ”Jag kan saxa den åt dig, om du också vill läsa den”. Möjligtvis hör man ordet användas i höjdhoppssammanhang, men då har det ju en helt annan betydelse. Hur som helst så vill jag slå ett slag för ordet ”saxa” och hoppas att dess användning kan få en renässans, som gärna får börja idag.

Jag saxade i morse en artikel ur Dagens Nyheter som bar rubriken ”Repliker man inte hör så ofta”. I artikeln återger Swanberg en radda ovanliga citat som man inte hör särskilt ofta. Här är några exempel:

”Jag tror att den där goa värmen so mobilen ger runt örat den är bara nyttig så kallt klimat som vi lever i.”

”Jag gillar att teves debattprogram kommer från Umeå för det är ändå där den samlade kompetensen finns.”

”Jag uppskattar att det blivit intelligentare deltagare och svårare frågor i Jeopardy sedan Adam Alsing tog vid efter Magnus Härenstam.”

”Jag satt så skönt i tandläkarens stol häromdagen att jag nästan önskade att jag haft fler hål.”

”Jag tycker det mesta som hörs från Bryssel och Strasbourg verkar väldigt vettigt.”

”Jag tycker att en chef som hänger över axeln på en och kommenterar allt man gör skänker en känsla av trygghet.”

”Jag önskar att man kunde få folk att förstå hur billigt och bekvämt det faktiskt är att ta den egna bilen till jobbet varje dag.”

”Jag fick ett par små anmärkningar på bilprovningen som det ska bli ett nöje att få reparera och sedan åka tillbaka och visa upp.”

Lycka till med saxandet!

Trötthetssymptom

Jag blir mer och mer övertygad om en sak. Och det är hur viktigt det är med ordentlig sömn. Om man inte sover, då blir man ju trött. Och det är inte så bra i längden. Själv har jag haft några korta nätter på sistone, och det sätter sina spår. Det finns fler personer runtomkring som verkar vara trötta. Under valrörelsen talades det mycket om att regeringen var trött på att regera. Jag såg Göran Persson på TV igår. Det var många politiska frågor som han inte ville kommentera, utan han hänvisade istället till sina memoarer som kommer att säljas i höst. Troligtvis kommer jag stå långt fram i kön för att köpa denna bok. Det finns så många intressanta kapitel i Göran Perssons tid som statsminister. Och eftersom han är en överaskningarnas man så kommer boken säkerligen innehålla en hel del nya avslöjanden. Hur som helst, så verkar Göran Persson vara mycket trött på politiken just nu. Enligt reportaget på gårdagens Aktuellt så talar han hellre om priset på havre och nyinköp av kor, än om politiska skeenden. Mats Knutsson spekulerade i att Göran Persson efter att ha avgått som partiledare helt kommer träda tillbaks från offentligheten och från olika uppdrag, för att istället helt och hållet satsa på sin lantgård. Detta får framtiden utvisa, men en sak som jag lärt mig om Göran Persson är att aldrig räkna ut honom. Även om han ser trött ut nu så skulle inte det förvåna mig om han återkommer om något/några år i en ny viktig possition, då säkerligen i någon viktig internationell funktion. Vi får vänta och se.

Barn är barn - och det skall de få vara!

Jag såg dokumentären Jesus Camps (eller någon liknande titel) i lördags kväll. Dokumentären handlade om en extrem kristen rörelse i USA som lär barn att bli "krigare för Gud" m.m. Barnen behandlades på ett mycket, mycket upprörande sätt, där barnen fick höra ett mycket extremt budskap med åsikter som ibland var helt uppåt väggarna. Dessutom skapades under barnmötena en slags hysterisk och upptrissad andlig atmosfär, med tidvis väldigt hård framtoning från barn och ledare.

Jag blev väldigt irriterad och illamående när jag såg den här dokumentären. Så här får det inte gå till! Det kristna budskapet förvandskades, vilket förstås är hemskt i sig men det kändes extra fruktansvärt när det var barn som utsattes för det. Ledarna för den här verksamheten hade delvis ett välidgt otäckt och usunt synsätt kring barnverksamheten. Så här får man absolut under inga förutsättningar behandla barn! Barn är barn - och det skall de också få vara. Barn är ofta väldigt sköra, så därför behöver vi alla hjälpas åt att ta hand om dessa våra minsta runt om kring oss. Det finns knappast något i samhället som är viktigare än barnen.

Offer

Att offra. Ja visst känns detta ord lite främmande - det är väl inget ord man använder varje dag... Kanske i sportsammanhang - att offra sig för laget snackas det ju om. Ikväll lyssnade jag på en föreläsning som handlade om att offra sig - inte fysiskt, utan att sätta andra före sig själv. Låter det som ett tugnt ämne? Nja, inte så farligt faktiskt. Vad offer här handlar om är att inte alltid ha fokus på sig själv, utan istället ibland offra sina egna ambitioner för att istället gynna någon annan. Att veta när man skall göra det kräver förstås en hel del vishet. Man skall ju inte alltid offra sig själv framför andra för det kan ju sluta med att man får väldigt lite utrymme att utvecklas som människa. Fast framför allt tror jag att vår värld, inklusive jag själv, behöver mer offrande (i denna bemärkelse). Ofta måste man offra vissa saker för att kunna göra andra - ingen människa kan ju göra allt. Och den som sitter på två stolar - den faller ju lätt mitt emellan. Och i dessa funderingar tror jag inte alltid det är bäst att ta den lätta vägen - utan vad det handlar om är väl att finna frid inom sig kring de beslut som man fattar. Inom denna frid tror jag Gud talar.

Varar ärlighet längst?

Jag har några ledord i mitt liv. Ett av dem är ärlighet. Jag tror att många av oss längtar efter mer ärlighet. Det gör jag. Jag tror också att alla människor har exempel på tillfällen där ärligheten inte varit ledande. Och när vi drabbas av detta, att t.ex. någon ljuger – visst gör det ont? Visst får man en känsla av irritation – och visst känns hela situationen obehaglig? Dessa känslor drabbade mig när jag såg första delen av Uppdrag Granskning om exportaffären av JAS Gripen till Tjeckien. Man skall ju ta sådana här dokumentärer med en nypa salt – det finns ju trots allt en risk av att de är vinklade o.s.v. Men det verkar ändå ha funnits en hel del oärliga ekonomiska transaktioner inblandade i affären, vilket känns väldigt motbjudande. Så här skall det ju inte gå till! Det är dock inte säkert att alla som var inblandade i det här är särkskilt ”onda” bara för att de medverkat i detta. Ibland skapas det en kultur där vissa omoraliska handlingar accepteras utan närmare eftertanke. Och eftersom alla är med på det så är det ju inte säkert att man reflekterar så mycket över det innan det är för sent.

Jag är inte säker på att så var fallet här, men det får mig i alla fall att ställa mig frågan om det är något område i mitt liv där jag skulle behöva vara mer ärlig. Mer öppen. Det är inte alltid så lätt att stå rakryggad och hela tiden säga sanningen. Känslor av att skämmas, egenintresset, rädsla för vad andra skall tycka, stolthet m.m. gör att det kan vara svårt. Och ibland kan ärligheten göra ont. Det finns en risk att man sårar någon genom sin ärlighet, vilket gör att man gärna drar sig för att tala ut. Men det är oerhört viktigt att vi gör det. Och att vi gör det med kärlek, nåd och omsorg om varandra – så att vi bygger upp varandra, så att ärligheten får göra oss ännu mera fria. För visst är det skönt att vara ärlig – även om det samtidigt kan vara en obekväm handling att rannsaka sig själv och att tala fritt.