Varning för jäv!

Jag hörde att Fredrik Reinfeldt försvarade Carl Bildt i riksdagens konstitutionsutskott i dag. Detta måste han förstås göra om det skall finnas någon framtid för utrikesministern. Frågan som diskuteras är om Bildt har varit jävig i hanteringen av frågan om ryska gasledningar i Östersjön. Jag tycker fallet är mycket svårbedömt, men anser att frågan kring jäv i sig är principiellt mycket intressant och viktig. Då folkvalda har specifika intressen i ett område som berör en fråga skall beslutas eller beredas, då skall man inte delta. Var gränsen går, det är inte alltid så lätt att veta. Men då det finns en risk för att en jävsituation håller på att segla upp - då gäller det att noggrannt undersöka vilket som är bästa sättet att hantera ärendet. Här gäller det att vara vis! Det handlar om demokrati - folkmakt. Inte den enskildes makt att gynna sig själv.

Är den ekonomiska politik ansvarsfull?

Alliansregeringen lagt fram sin första vårbudget. Jag har tyvärr inte hunnit sätta in mig särskilt mycket i de olika förslagen, men jag har med intresse följt den efterflöjande diskussionen. Kritiken har bl.a. handlat om de orättvisa fördelningseffekterna, men det jag främst har noterat är kritiken mot att regeringen "gasar för mycket" i en högkonjunktur och att vissa skattesänkningar inte är finansierade. Det verkar tydligt att regeringen vill förverkliga sina olika vallöften så snart som möjligt. Mats Knutsson på SVT:s Aktuellt hävdade att utgifterna ofta springer iväg för koalitionsregeringar. Detta är inget gott tecken. Jag trodde aldrig att den borgerliga alliansen skulle kunna hota det som brukar kallas för "de sunda, svenska statsfinanserna", och jag tror fortfarande inte att det behöver vara någon större fara på taket. Men om regeringen fortsätter att lägga sådana här offensiva budgeter, med både investeringar och stora skattesänkningar, så blir det ohållbårt i längden. Under Persson hade Sverige en mycket ansvarsfull ekonomisk politik. Tyvärr verkar alliansregeringens vårbudget utgöra ett litet hot mot den här ansvarstagande inställningen. Låt oss hoppas att konsekvenserna inte blir alltför allvarliga.

Förmån att vara tung

Annandag påsk. Efter tre dagars påskfirande så känns denna dag något avslagen. Jag visste inte ens om vad denna dag kallas på engelska , så jag slog upp det. Svart löd Easter Monday. Vad finns den till för? Själv har jag aldrig haft någon speciell tanke med denna dag, till skillnad från de övriga påskdagarna. Så idag blir det mest vila och kakätande - två saker som jag gillar väldigt mycket.

Påsken har betytt mycket för mig i år. Vi var igår på gudstjänst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Niklas Piensoho predikade om hur otroligt stort det var när Jesus uppstod från det döda - och vad det betyder än idag. Han talade även om att vi kan få del av Guds härlighet. Detta sistnämnda ord används inte så ofta och har för mig länge varit ganska svårförsteligt. Genom predikan fick jag större förståelse för att Guds härlighet handlar om att ge oss större "tyngd" i livet - alltså att vi får en trygghet inom oss som är omfattande, som ger oss fäste i livet och som gör att vi inte flyger omkring som en fjäder i vinden.

Så fantastiskt det är att vara kristen!

En mänsklig statsminister

Så har SVT till slut visat sina dokumentärer om Göran Perssons tid som statsminister. Visst hade jag räknat med att de skulle få stort intresse, men jag hade aldrig kunnat räkna med att det skulle bli så här stor uppståndelse. SVT:s Agenda valde till och med att tillägna hela sitt program i söndags till dessa TV-program! Dokumentärerna har kritiserats för att vara dåligt klippta, ha tveksamma urval och ha dåliga kameravinklar m.m. Den här kritiken tycker jag är ganska överdriven. Eric Fichtelius och hans medarbetare tycker jag har gjort ett mycket bra jobb.

Många verkar ha irriterats på Göran Perssons uttalanden om olika personer, där han framstår som den något buffliga person som media ofta beskrivit honom som. Och visst tycker även jag att han borde ha hållit för sig själv flera av de omdömen som han uttryckte. Men jag känner mig ändå inte särskilt upprörd över dessa. Jag tror i stället att de allra flesta människor säger sådana här kommentarer om olika personer privat. Att Persson fäller sådana här yttranden känns därför faktiskt inte så överraskande. Snarare ärligt och öppenhjärtligt. Person sade även många positiva saker om människor, vilka tyvärr inte alls fått lika stor uppmärksamhet. För tyvärr är det ju så att folk har lättare att minnas det negativa än det positiva. Det viktigaste för mig är trots allt ändå att personomdömena inte inte utgör huvuddelen av dokumentärserien, utan att de stora händelserna i svensk politik i stället står i centrum. För så är det ju faktiskt, men det märks inte i den efterföljande diskussionen där uppmärksamheten i stort sett enbart hamnat på dessa uttalanden som därför fått alldeles för stora proportioner.

Mitt starkaste intryck av dokumentärerna är att de målar upp en bild av en ganska mänsklig statsminister. Göran Persson visar att han blir sårad av hårda ord som människor säger om honom, han känner sig ensam ibland, han misslyckas men kommer igen, han har problem med privatlivet men finner sedan lyckan m.m. På det här viset är han precis som vem som helst annars i Sverige. Att Persson säger vissa kritiska saker om människor och att han är lite egocentrerad är ju visserligen inte så positivt, men för mig förstärker det snarare intrycket av hans mänsklighet. Vi alla har ju våra förtjänster och våra brister - även Göran Persson. Jag känner själv även igen mig i hans raka kommunikation, vilket ibland kan uppfattas lite stötande, utan att det var tänkt så från början. Det är lätt att missförstås. Efter att ha sett dokumentärerna så har jag fått större förståelse för denne man och jag kan relatera till honom på ett bättre sätt än tidigare.