måndag 19 mars 2007

Kan Mona Sahlin lyckas?

Hur skall det gå för Mona Sahlin som partiledare för socialdemokraterna? Detta är en stor frågan inför Sveriges framtid, eftersom detta parti så länge dominerat svensk politik. Om Mona blir en framgångsrik partiledare tror jag det blir svårt för alliansen att vinna valet 2010, oavsett hur väl de lyckas själva med sin egen politik. Men om hon gör en medioker eller svag insats så har borgarna ganska goda chanser att fortsätta regera efter nästa val, vilket kommer ge dem ganska goda möjliheter att tvätta bort Sverige som ett "socialdemokratiskt" land. Det är ju visserligen inte så att det enbart är en partiledare som styr hur nästa val kommer att gå. Men eftersom det är socialdemokraternas partiledare som det handlar om, så blir det ändå oerhört betydelsefullt eftersom detta parti har spelat en sådan central roll i Sveriges politik. Därför innehar deras ledare en väldigt central position.

Så hur kommer det att gå? Det är förstås omöjligt att säga i det här stadiet. Hon fick ju mycket beröm för hennes inledande tal som hon höll igår, även om det inte engagerade mig särskilt mycket. För att Mona Sahlin skall lyckas tror jag tre faktorer är viktiga:

1) Makeover. Då Fredrik Reinfeldt blev partiledare för Moderaterna så omdanade han delvis partiets politik, satsade på en ny ledarstil och började helt enkelt om på en ny kula. Mona skulle behöva göra något liknande för sin egen del: tvätta bort sina tidigare misslyckanden, alltifrån Toblerone-skandalen till olyckliga uttalanden som idrottsminister. Men också för partiets del och fräsha upp socialdemokraternas politik. Alltså göra en makeover.

2) Laget. Mona Sahlin tror jag får det svårt att klara av att göra hela jobbet själv. Hon är därför väldigt beroende av vilka lagkamrater som hon väljer. Det skule vara bra om dessa team-medlemmarna fick ganska framträdande platser, eftersom jag tror att det skulle tilltala väljarna genom att det visar på en ny ledarstil. En bra början såg vi igår när Margot välkomnades tillbaka på hemmaplan. Detta räcker dock absolut inte. Det behövs fler duktiga, gärna ganska unga, engagerande människor. Kanske har Pär Nuder en chans att få vara med som finansministerkandidat, kanske kan även Thomas Östros och f.d. justitieministern få framträdande positioner. Antagligen kommer Wanja Lundby Wedin och Karin Jämtin inneha viktiga roller i detta. Men i övrigt behövs det nya människor - och som sagt gärna yngre - sådana som vi inte sett förrut så mycket.

3) Samarbetet. Hur bra Mona Sahlin än må vara så går det inte att bli helt framgångsrik om hon inte hittar andra partier att samarbeta med, vilka tillsammans med Socialdemokraterna kan utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ för väljarna. Som läget ser ut nu så lär det bli V och Mp som hon måste ty sig till. Och visst kan det gå att samarbeta med dessa partier - se bara på Norge. Men det kräver nog ganska skickligt arbete med eventuellt något oortodoxa lösningar. Detta eftersom skiljelinjerna, inte minst i utrikespolitiska frågor, är ganska stora. Kan Mona lösa detta? Det beror ju mycket på de andra partierna förstås, men jag tror nog att det skulle kunna gå vägen. Det kommer nog att ta tid innan detta är i hamn. Så av den anledningen är det tur att vi har 3,5 år kvar tills nästa val.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver att du ser fram emot dokumentärern om GP. Please, skriv nått om vad du tyckte om den. jag såg alla avsnitt och skulle gärna höra din komentar...

Daniel Rausch, Uppsala sa...

Jag tycker att det är mycket spännande att höra debatten om Göran Persson. Leif Lewin skrev ett inlägg i fredags i DN. Han gör en bra poäng av att media ibland tenderar att vrida på saker. Däremot är det inte så att politik enbart handlar om "politik" i den betydelse som han skriver. Han snuddar lite vid att det är politikens regler som gör att det kan vara försvarbart att vara på vissa sätt som kanske inte alltid uppfattas som helt positiva. Men politik handlar även om trovärdigt ledarskap...

Daniel