En bilhistoria

Idag när jag var ute och cyklade så stannade en bil så att jag och några gångtrafikanter skulle kunna gå över ett övergångsställe. Bakom den stannande bilen fanns en annan bilist, som plötsligt började tuta kraftigt. Jag kom då att tänka på en berättelse som min kompis berättade för ett tag sedan. Jag skall här försöka återge den utan att glömma bort några viktiga detaljer.

Min kompis är ute och kör bil när en annan bil plötsligt kör ut framför honom. Jag vet inte hur nära krock det var, men kompisen blir i alla fall ganska irriterad av den andra bilistens beteende, och lägger sig således på tutan. Därefter stannar den utkörande bilen och föraren kliver ut. Min kompis går ut för att prata med honom. ”Vem kom höger i den här korsningen?” frågar mannen. Kompisen får sig en tankeställare, funderar ett tag, och säger sedan ”Det gjorde ju du!” ”Just det!” säger mannen. Min kompis utbrister då ”Ja, då får jag be dig om ursäkt!”. Det uppstår därefter en försonande stämning och bägge kan sedan lugnt köra vidare.

Visst är det en trevlig historia?! Och visst är det något som vi kan relatera till i vardagen. Att säga vad man tycker, försöka behålla lugnet, tala ut om det som har inträffat, och vara beredd att man kan ha fel. Det är nog inte så dumt.