Religionen som ledande kraft i samhället

I Storbritannien har det pågår en debatt kring den kommande lagstiftningen om rätten för homosexuella att adoptera barn. Katolska kyrkan har varit starka motståndare till detta, och har efterfrågat att de katolska adoptionsorganisationerna skall få bli undantagna från den lag som godkänner detta, vilken förväntas antas i april. De argumenterar för sin inställning på grundval av deras religiösa övertygelse i frågan.

I går uttalade den anglikanska ärkebiskopen Dr. Rowan Williams sitt stöd för den katolska kyrkan. Stödet handlar inte om att man helt och fullt delar katolska kyrkans åsikter, utan handlar istället om att samhället måste acceptera och respektera att religiösa övertygelser i vissa fall kan utgöra legitima skäl för människors åsikter och handlande. Dessa övertygelser skall därför inte motarbetas och undertryckas genom lagstiftning. Ärkebiskopen menar att “rights of conscience cannot be made subject to legislation, however well-meaning."

Det är en svår men mycket intressant fråga i hur stor utsträckning ett samhälle kan acceptera att religionen styr olika saker. Religiösa uttryck som leder till fysiska skador kan ju absolut aldrig accepteras, men det finns mycket annat som kan diskuteras. Extremen åt ena hållet är länder som har teokrati där religionen styr allt i samhället, medan extremen åt andra hållet är sekulariserade länder i västvärlden, där religionen får oerhört liten legitimitet som ledande kraft i samhället. I dessa sekulariserade länder är det inte så lätt att hänvisa till religionen som skäl för en viss uppfattning. Den engelska parlamentsledamoten Stephen Pound, Labour, uttryckte det så här: ”Vi verkar leva i en värld där människor som har starka åsikter förlöjligas för det.”

Oavsett vilken åsikt man har i frågan kring homoadoptioner så anser jag att utvecklingen i England är positiv i det att företrädare för de olika kyrkornas står upp för varandras rättigheter att låta trosuppfattningar i vissa frågor vara legitima skäl för åsikter och handlande. Den anglikanska kyrkan blir därigenom en enande kraft i den engelska kristenheten. Detta är något som kristenheten i Sverige kan inspireras av, eftersom även vi här bör sträva efter enhet. Genom ömsesidig respekt kan ekumeniken frodas.