”Sjukvård skall bedrivas av det allmänna.”

För cirka två veckor sedan genomgick jag två mindre hudoperationer. Det var mycket enkla och ofarliga ingrepp, men det blev ändå ingen trevlig upplevelse. Låt mig berätta. Det började redan flera månader tidigare genom att jag placerades hos en privat husläkare för en första undersökning. Denna husläkare hade sin mottagning i en vanlig lägenhet i en trappuppgång i ett bostadsområde. Receptionen var i köket, där det satt en sjuksköterska som var den enda personalen förutom läkaren. Hon höll på med all möjlig verksamhet på samma gång; allt ifrån injektioner och provtagning, till betalning och telefonsvar. På diskbänken i köket låg en mängd saker i en salig röra, bl.a. blodprov och använda kaffekoppar. Inte så trevligt... Läkaren var sedan väldigt stressad när han träffade mig, vilket gjorde mig mycket obekväm. Efter detta besök fick jag en remiss till en annan privatläkare som skulle utföra operationen, vilket alltså hände för cirka 2 veckor sedan. Hans mottagning fanns i gamla militäranläggningen i Uppsala. När jag kom dit ägde flera otrevliga händelser rum. Den första obehagligheten var att det spelades lugnande musik i högtalarna så att det kändes som att de försökte få mig i trans. När jag väl lagt mig på britsen så ville inte läkaren utföra båda ingreppen med motiveringen ”det kostar för mycket!”. Jag lyckades i alla fall tjata mig till att båda skulle göras, för det hade jag tidigare fått besked om skulle ske. Under operationerna berätta läkaren att han även hade andra operationer i sitt sortiment som han kunde erbjuda mig. Det kändes minst sagt inte så förtroendeingivande att läkaren på det viset försökte sälja tjänster till mig samtidigt som han skar i min hud…

Då jag berättat den här historien för mina vänner så har fler erkänt att även de hört talas om negativa erfarenheter från privatläkare. Mitt förtroende för dessa har således körts i botten, och jag kommer aldrig mer vilja gå till privatläkare. Slutsatsen blir att när vinstintresse kommer in i sjukvården så blir det många andra aspekter som spelar roll istället för de som verkligen räknas. Det viktigaste för sjukvården måste ändå vara god kvalitet, och att medborgarna känner förtroende för verksamheten. För när man väl blir sjuk och behöver vård, inte vill man då behöva tjata sig till rätt behandling, förhandla om ytterligare operationer, eller som i USA bevisa att man har sjukförsäkring. Då vill man bara bli väl omhändertagen på ett förtroendeingivande sätt.

I dag var jag och tog bort mina stygn hos en distriktssköterska som arbetade för landstinget. Jag berättade för henne om mina obehagliga besök hos privatläkarna. Hon såg mycket ogillande ut, dock inte särskilt förvånad. ”Sjukvård skall bedrivas av det allmänna.” sade hon. Jag höll med henne till 100 %.